Bomba Estéreo

Dela den här recensionen:

Låten som gjorde att världen utanför Colombia fick upp ögonen för electrocumbiakvartetten Bomba Estéreo hette Fuego (”Eld”). Albumet där den återfanns hette Estalla (”Explodera”). Titlar som precis som bandnamnet väl beskrev den explosiva dansmusik som Liliana Saumet attackrappade och sjöng sina egna samhällskritiska texter över. På uppföljaren är Bomba Estéreo mer lågmälda, mer naturromantiska, mer sensuella och mer musikaliskt varierade – albumtiteln är allstå återigen en korrekt varudeklaration. På Pajaros skruvar gruppens grundare Simon Mejía på reglagen så att musiken på något märkligt vis låter som en gigantisk uppskrämd fågelflock i regnskogen. På Caribbean power återkommer för ett ögonblick den musikaliska bombmattemusiken från förra plattan. Två sidor av gruppen som förenas på El alma y el cuerpo (”Själen och kroppen”). Bomba Estéreos moderna globala klubbmusik funkar numera såväl att dansa till som att koppla av med i loungen.