Boubacar Traoré

Dela den här recensionen:

Boubacar Traoré har tagit in musiker från södra USA på sitt nya album, med hopp om att tillföra nya nyanser till låtarna. Vi hör Corey Harris på gitarr, Cedric Watson på fiol och tvättbräda, Leyla McCalla på cello och sång. Niger möter Mississippi. Influenser från blues och folk möter cajun och zydeco, mitt i Afrika – eller om det snarare är i USA.

Så ligger Boubacar Traorés gitarrspel också i linje med den amerikanska söderns blues. Blind Willie McTell öga mot öga med Malis kora-tradition. Boubacar Traoré var dessutom något av en tidig rockstjärna i Mali. Han var först med att spela mandingo-rotad musik på elgitarr. ”Kar Kar” (”Dribblaren”; ett smeknamn som Boubacar Traoré fått på fotbollsplan) har en värme och ett vemod i sin sångröst som passar bra till den nygamla ljudbilden. Skivan rymmer nya låtar och färska tolkningar av gammalt material om vartannat. En värdig utvikning från en artist värd att upptäcka, även på ålderns höst.