! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Pop

Johanna Esther

Don’t sing that song la la la

Skivbolag: JoE Records
Recenserad av: Thomas Jonsson
Publicerad: 13 dec 2013

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

För några år sedan fick Johanna Esther det tuffa beskedet att rösten som försvunnit ner i Tom Waits askkopp skulle förbli obrukbar. Efter ett mirakulöst tillfrisknande släpper hon nu sitt debutalbum och sångrösten är oklanderlig.
Musiken är av trivsamt snitt, ibland snuddandes åt country och ibland förankrad i ren pop i akustisk svid. Hittigaste låten I’m ready är klokt placerad först, den känns inte alls långt borta från radiorotation med driv och smittande refränger. Mest gillar jag Long way back där Esthers rappa Paul Simon-liknande verser möter malande Walk on the wild side-komp. Det är just i verserna som skivan glänser mest, stundtals brottas Esther med ett vanligt problem hos skickliga sångerskor, att refrängerna pressas så säljande att de bryts av från låten eller åtminstone tummar på närvaron. Med skivan knappt hemma från tryckeriet skriver Esther redan på uppföljaren. Det är lovande, jag tror att sinnesbilderna av den amputerade rösten kan mana fram mer fin popsvärta.

Annonser