James Brandon Lewis

Dela den här recensionen:

James Brandon Lewis har sina förebilder någonstans i det tidiga 1960-talet. Här finns en genomgående ackordfri air av religiöst sökande betydelse på alla tio spår. Inget fel i det. Men jag skriver spår och inte låt eller melodi av det enkla skälet att jag inte kan höra någon melodi eller tema eller rytm som skapar en tydligt avrundad helhet. Det är bara något som börjar, pågår och så lite random tar slut, ibland helt enkelt genom att musiken tonas ut. Det händer liksom inget musikaliskt att lockas av här, inte heller när James Brandon Lewis skanderar någon sorts dikt. Och där tog texten slut.