Doris

Dela den här recensionen:

Doris Svensson, eller bara Doris, som var hennes artistnamn, var något av en pionjär inom svensk populärmusik på 60-talet. En basspelande sångerska i mansdominerade grupper, flera år innan Suzi Quatro, med en själfull röst som kunde gå från söt till Janis Joplin och tillbaka blott på ett ögonblick.
Och med en känsla för allt från pop, soul och jazz till country, funk och psykedelia.
Hennes andra album, Did you give the world some love today, baby, gjorde inte mycket väsen av sig när den kom 1970. Speciellt inte utomlands, då det bara gavs ut i Sverige. Men när den återutgavs på cd 1999 fick den snabbt kultstatus inom utländska acid jazz-kretsar, där den jämfördes med skivor av James Brown, Earth Wind & Fire och The Meters.
Engelska Sunday Times beskrev You never come closer (vad som på svenska blev temat till tv-serien Ärliga blå ögon) som ”Hendrix backing Björk”. Men låtmaterialet – huvudsakligen komponerat av Berndt Egerbladh – är starkt, rätt igenom: titellåtens soul, balladen Grey rain of Sweden, folkligt klingande visan Daisies. Och inte minst den underbara tolkningen av The Bands Whispering pines.
Den här nymastrade utgåvan av samma album ger en mer fullständig bild av Doris karriär, med en andra cd som innehåller de tio singlar (både a- och b-sidor) Doris gav ut mellan 1966 och 1966; fem med gruppen Plums, var sin med Lars Samuelssons orkester, Claes Rosendahls orkester och Sven-Olof Walldoffs orkester samt två med Dandys. Tolv av låtarna utgjorde dessutom hennes första album, Svenssons Doris.