Tamala

Så mjukt. Så cool. Musiken smeker och förför sina lyssnare. Sparsamma men effektiva toner. Meditativa harmoniska upprepningar. Inte ovanligt på liknande kora-plattor från Afrika, men sällan så konsekvent rakt igenom som här. Konceptet ”en platta, en stämning” passar mig väldigt bra. Musik har många funktioner men ofta är det ren stämning man är ute efter.

Här är det två senegaleser tillsammans med två belgare. Ett lyckat samarbete. Först störde jag mig lite på att en belgare med blues-munspel skulle in i den afrikanska ljudbilden, men efter ett antal lyssningar hör jag att det är just Olivier Bauwedes harmonica som lyfter musiken och gör den personlig för just Tamala. 

Ett texthäfte berättar att sångaren Mola Zylla sjunger om kärlek till hembyn och kärlek mellan människor. Mångsidige och erfarne fiolspelaren Wouter Vandenabeele måste också nämnas. Han lägger viktiga pusselbitar i ljudbilden och står för arrangemangen. Fjärde man är kora-spelaren Bao Sissoko, mycket kompetent och njutbar att lyssna på. Enligt skivbolaget ”kora-mästare”. Verkar som att alla kora-spelare på skiva kallas det. Men visst är han bra. Jag har faktiskt aldrig hört en svag kora-spelare, men är heller inte expert på nyanserna. Det här gillar jag. Finns två äldre skivor av Tamala också.