Gabrielle Cavassa

Löftena från de uppmärksammade sånginsatserna på Joshua Redmans album Where are we (2023) infrias med råge här. Redman själv och Blue Note-chefen Don Was agerar producenter till Gabrielle Cavassas debut för den anrika jazzetiketten.

Albumet från sångerskan – född i kaliforniska Escondido med italienskt påbrå – både låter fantastiskt och har en härlig harmonisk känsla, med mörka stråk och mångskiftande schatteringar. Cavassas röst imponerar stort, där hon rör sig mellan påtaglig intimitet och naturligt ljudande fräschör.

Eget material från Gabrielle Cavassa och vänner varvas med örhängen från förr i en utsökt blandning som någonstans speglar Cavassas upptagenhet kring ämnen som dikotomin mellan mörker och ljus, det onda och det goda, djävlar och änglar.

Allra tydligast speglas detta i de tidiga singelsläppen från albumet. Italienska kultartisten (Kurt Cobain-ekon i spekulationerna kring om han mördades eller om det var självmord) Luigi Tencos låt Angelo från 1962 förses med en melankoliskt morrande och celloliknande arco-bas, medan Cavassas egen komposition Diavola har en minst lika hypnotiserande kraft.

Diavola är Gabrielle Cavassas andra soloalbum efter 2020 års självbetitlade debut, som hade en ljusare vokaljazztouch, och hon har fått ett urstarkt gäng musiker i ryggen. Eller vad sägs om Jeff Parker på gitarr, Larry Grenadier på bas, Brian Blade på trummor, Paul Cornish på pianopallen, och medproducenten Redman på tenorsaxofon?

Resultatet är ett stämningsförtätat album där gränserna för vokaljazz och introvert-intrikat pop från tidigare eror ingår en fruktbar förbindelse.