Morgonrode

Dela den här recensionen:

Morgenrodes självbetitlade debutalbum kom ut 2019 och möttes med ovationer i Norge. Det formligen haglade priser och stjärnprydda recensioner över det nya bandet. Det förärades ett Spellemannpris (norska motsvarigheten till Grammis) och nominerades till det norska folkmusikpriset Folkelarmprisen. Inte konstigt att efterföljande års skiva fick titlen Du milde verden.

Gruppnamnet är äldre norska för den rödtonade himmel som kan skådas vid soluppgången. Morgonrodnad, helt enkelt. För att illustrera den där morgonrodnaden använder medlemmarna fioler, langeleik, resonanssträngar, kontrabas och trummor i en musik som varvar traditionell norsk folkmusik och slåttespill med en modernare improviserad musikådra. Morgonrode färgar, om inte min himmel, så åtminstone mitt lyssningsrum i vibrerande färger med sina stämningsfulla musikaliska landskapsmålningar i 3D.

I den högst intagande Dekket til bryllup för strängaspelet tankarna till det västafrikanska stränginstrument kora. Även i påföljande spåret Til Fatou vandrar tankarna åt det hållet: det finns ju en sagobok som heter Fatou and the kora, och såklart den maliska singer-songwritern Fatoumata Diawara och den senegalesisk-belgiska rapparen Fatou från gruppen Blackswan, som gått och blivit den första afrikanska k-pop-idolen.

Det må vara hur det vill med vem just den låten är tillägnad. Stämningarna i Morgonrodes musik är smått hypnotiska. En rungade applåd till de duktiga musikanterna i den här fortfarande tämligen färska konstellationen: Rasmus Kjorstad (sång, mungiga, oktavfiol samt det äldre norska stränginstrument av cittratyp som heter langeleik), Helga Myhr (hardingfela, sång), Selma French Bolstad (fiol, hardingfela, gitarr, sång), Fredrik Luhr Dietrichson (kontrabas, sång) och Andreas Skår Winther (trummor och sång). När medlemmarna sjunger ihop låter det som ljusa moln uppe på himlen, och ibland nästan som ett elektroniskt instrument.

Morgonrode-stund har guld i mund.