Stefan Sundström & Sista Jäntan

Liksom för många andra orkestrar var basisten Nikke Ström också det drivande hjärtat i Stefan Sundströms Sista Jäntan. Och nya plattan Den svenska kulturkanonen blev den sista med Nikke som trots en tids sjukdom dog mitt i ett ackord. Hela plattan men framförallt låten Gunga rull tillägnas basisten som genom åren lyft stora delar av den svenska blues- och rockscenen med sin Precision Fender-bas. Inledande Den blomstertid nu kommer med körer, tramporgel och steel är en hyllning till Nikke Ström och till livet som på ett eller annat sätt alltid återföds.

”Låt dig ej förhårdas i denna hårda tid. Vi ger varandra liv”, sjunger Sundström i Wolf Biermanns Uppmuntran i svensk översättning av PO Enquist och Cajenn, Caj Lundgren. ”Min AI ger mej så goda råd. Manar mej till hjältedåd. Men den lilla bluesen – ger mej ingen nåd,” sjunger han i Tula hem.

Den svenska kulturkanonen är det Sundströmska rock’n’roll-fingret till makten och dumheten. Men också en hyllning till markens grödor. Bortsett från avsaknaden av blås är det ett kort återbesök av Fisk i en skål som för ett kvart sekel sedan sprack från kant till kant. Håhå jaja, tiden. Och mitt i den Sundströmska Stones-rocken kommer Tiggaren från Luossa som vindlar sig från stilla Sundström-visa över i Byrds-jingle-jangle och ner i svängig Päkkos Gustaf. Efter Thorstein Bergmans och Sofia Karlssons episka tolkningar visste ni inte att vi behövde just den här versionen i vår kulturella kanon! Och för första gången landar Dan Anderssons textrad ordentligt i mig: ”Kom till oss ty denna jorden, den är icke riket ditt.” Tack Nikke, och tack till Stefan som fortsätter att jaga oss rörande den humanistiska grunden, att varje människa är värd allt.