Norah Jones

Dela den här recensionen:

På sin nya skiva går Norah Jones tillbaka till rötterna, mer jazzkänsla, mer piano. Tolv spår varav tre är covers, och – beroende på utgåva – kanske fyra bonusspår varav tre är liveversioner av låtar på samma platta. Mitt första intryck är en viss besvikelse, möjligen på grund av höga förväntningar. Men det låter lite för soft, för lojt, ofta känns det som att musiken kommer från ett rutinerat men lite blasé band i en cocktailbar. Jag saknar längtan i Come away with me, gunget i Sinking soon och nerven i December, för att jämföra med några låtar från hennes tidigare album. Fast när jag fortsätter lyssna för att försöka bättre sätta fingret på vad som fattas känns det som att melodierna gradvis lyfter, och jag skulle nog stanna kvar i baren även när drinkarna tagit slut, och kanske till och med hyscha om någon försökte prata med mig.