Trine Harbak

Stefan Sundström har jämfört Trine Harbak med självaste Leonard Cohen. Den albumdebuterande norska singer-songwritern är i sin tur ett stort Sundström-fan, och har bjudit honom att sjunga duett på den stämningförtätade En blås og en bønn, ett av skivans starkaste spår.

Ja, det finns fler starka låtar här, som barndomsskildringen Kunstig lys, med sitt Tom Waits-igt kabaretklingande stuk. Genomgående är ljudbilden annars sparsmakad och nedtonad, men atmosfäriskt utformad, med en dynamik och spänning som lurar under ytan. Trine Harbak lägger sig nära lyssnaren, med en poetisk klarsyn i texterna och försedd med en oförställd men konstfärdig sångröst.

Harbak gick in i 2024 med ett sent nyårslöfte. En låt i veckan skulle hon skriva under året. Arbetsmoralen gav resultat då albumets tio visor alla är gediget uppbyggda och når fram till lyssnaren med en sällan hörd självklarhet. Då har Trine Harbak ändå valt och gallrat bland sextio kompositioner.

Som inspirationskällor har hon nämnt Jacques Brel, Odd Nordstoga och Stein Torleif Bjell. Naturen och vädrets växlingar kring Trøndelags kustmiljöer har säkert också präglat den Yr-vakna musiken.

Sångerskan spelar även gitarr och dragspel på skivan. Producenten Alexander Pettersen trakterar gitarrer och Pål Brekkås både keyboards och bas. Skjalg Raaen garnerar Visa te sorga med sin eleganta lapsteel, Stian Lundgren trummar på tidigare nämnda Sundström-duett, medan pianot på Kunstig lys spelas av Kriss Stemland. Fullgoda insatser av alla inblandade på en mycket övertygande debut.