! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Vokaljazz Lira Gillar

Vivian Buczek

Curiosity

Skivbolag: Volenza
Recenserad av: Eva Nikell
Publicerad: 5 mar 2015

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Det är roligt att bli överraskad ibland, och kanske också få sina felaktiga föreställningar ställda på huvudet. Jag fick Vivian Buczeks nya skiva tillskickad mig för recension utan att ha tänkt vidare på saken. Jag hade hört henne några gånger på Fasching i Stockholm, i julkonsertsammanhang i Peter Asplunds sällskap. Därifrån var mitt intryck ungefär ”tja … begåvad, duktig på hantverket, men lite för mycket tjo och tjim för min smak”.
När jag så började lyssna på den tillsända skivan var det mina utgångspunkter. Och gissa om jag blev förvånad. Det kanske var julkonsertsammanhanget som hade skapat den upplevelse jag haft av Vivian Buczek som nästan gladjazz. Som Nils Landgren skriver i konvolutet till Curiosity är detta en mycket varierad produktion, där klassiska jazzstandards presenteras tillsammans med helt andra typer av sånger, varav en är skriven av Buczek själv.
Och Vivian Buczek har inte ett enda drag av ”tjo och tjim”. I stället visar det sig att hon är en mycket mångsidig vokalartist som förmår behandla varje stilart för sig och anpassa sin röst därefter. Hon sjunger i mitt tycke enligt den ”danska skolan”. Svenska jazzvokalister har satsat mycket på spännande musikaliska arrangemang, på rytm och finurlighet, medan jag upplever att de danska sångerskorna – som Katrine Madsen, Sinne Eeg och förstås Cæcilie Norby – använder sin röst med alla dess olika klangbottnar i en mer avskalad presentation av det musikaliska materialet.
Det innebär inte att Curiosity är i avsaknad av musikaliska finurligheter, men här är det snarast Martin Sjöstedt Trio som står för dessa i arrangemang och framförande av låtarna. Flera av sångerna – som Charles Mingus Goodbye pork pie hat och Horace Silvers Nica’s dream – anknyter tematiskt också till jazzmusiken som livsstil och uttrycksmedel.
Sammantaget en produktion som är väl värd att spisa, och där frågan är om inte sista spåret, For all we know, är allra vackrast i sin mycket långsamma, dröjande och drömska, presentation.

Annonser