Steeleye Span

Dela den här recensionen:

Sedan starten 1969 har Steeleye Span hunnit med ett stort antal medlemsbyten – den enda kvarvarande originalmedlemmen är sångerskan Maddy Prior, vars röst för många är synonym med gruppen. Medlemsbytena har dock skett stegvis och den nuvarande sättningen har i princip varit densamma i åtta år, då basisten Roger Carey anslöt sig. Men nyast är fiolspelaren Athena Octavia, som kom med för två år sedan.

Conflict är Steeleyes 24:e album och följer den tuffare sidan som först presenterades på Wintersmith 2013. Sedan dess har den rockigare attityden vuxit i styrka och brett ut sig, så även på Conflict.

Naturligtvis känner man fortfarande igen Steeleyes material, ett urval av omarrangerade traditionella sånger, en del samtida covers och ett antal egna kompositioner, med tydliga folkliga rötter.

Inslaget av arenarock med distade gitarrer är kanske fortfarande lite ovant för gamla fans, men bandet gör bra ifrån sig i den genren, på spår som Over the hill and far away, Low flying och Conflict. De ger sig ogenerat på progressiv rock, med den äran, på Sound of the drum (med skiftande taktlängder) och Trees are whispering (med ett gitarr- och fiolsolo som hämtat ur den progressiva rockens instruktionsbok).

Naturligtvis har skivan också spår i mer traditionell Steeleye Span-stil: Honey bees halvreggae, mystiska shantyn Blow boys blow och instrumentala Skip to shore. Räkna därtill två kraftfulla, flerstämmiga a cappella-sånger, Dogs and ferrets och I am an oak tree; konstigt vore det annars.

Efter 56 år och med bara en originalmedlem kan det kanske diskuteras om Steeleye Span numera huvudsakligen är ett varumärke. Men både stil och namn är väletablerade och det 24:e albumet visar att gruppen som kallar sig Steeleye Span står på riktigt stadiga ben och fortfarande är att räkna med.