Anna Webber

Dela den här recensionen:

New York-baserade kanadensiskan Anna Webbers senaste projekt använder verk av 1900-talskompositörerna Iannis Xenakis, Morton Feldman, Edgard Varése, John Cage, Karlheinz Stockhausen och Milton Babbitt. Ur kompositörernas verk för slagverkare har Webber, likt en laboratorieprofessor, utvunnit dna-partiklar för att ur dessa skapa helt nya kompositioner. Klangfärgerna hon utvunnit brukas senare i en helt annan kontext. Väldigt teoretiskt hållet, och knappast bland det bredaste inom dagens musikvärld.
Anna Webber är med andra ord en saxofonist, flöjtist och kompositör med smak för udda vinklar i sitt musikskapande. Avantgarde och nutida klassik musik har utforskats i olika konstellationer, från trios till större ensembler. Clockwise innebär albumdebut för den här septetten, men även Anna Webbers debut på skivbolaget Pi Recordings. Ja, i eget namn, alltså. Webber har ju tidigare kunnat höras på skivor med Pi-bekantingar som Matt Mitchell, Dan Weiss och Jen Shyu. Matt Mitchell medverkar även här, med sitt pianospel.
Tillsammans med Jeremy Viner (tenorsax, klarinett), Jacob Garchik (trombon), Christopher Hoffman (cello), Chris Tordini (bas) och Ches Smith (trummor, vibrafon, slagverk) visar Webber och Mitchell att det går att göra högst levande musik av ytterst teoridrivna kompositionsidéer. Att musikerna bereds utrymme för improvisation och solon säkrar naturligtvis detta i viss mån. Clockwise tickar på, åt rätt håll. Tiden får utvisa vartåt Anna Webbers visare pekar nästa gång.