! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Global folkrock/world cabaret

Lo’Jo

Cinéma el Mundo

Skivbolag: World Village/Naxos
Recenserad av: Lena K Andersson
Publicerad: 21 jan 2013

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Det finns flera rejält intressanta band i Europa som har verkat mycket länge, men på grund av att vi mest lyssnar västerut aldrig blir riktigt kända här i Sverige. Trots att de har gjort många album och turnéer och kanske till och med har tittat förbi här i Sverige någon gång. Någon som lyssnar på 17 Hippies från Berlin till exempel?
Ett annat av dessa band är Lo’Jo med 30 år på nacken. Cinéma el Mundo är deras trettonde album och är en rundvandring på olika musikaliska marker med den bekanta lite vaggande Lo’Jo:ska rytmen som grund. De bor i ett musikkollektiv i Angers, Frankrike och var också med och skapade ökenfestivalen i Mali 2001.
Grundpelare i bandet kan man väl säga att Denis Péan är. Låtskapare tillsammans med den eminente producenten Jean Lamoot (har producerat bland andra Noir Désir, Salif Keita och Souad Massi), keyboardist och sångare. Han har en skrovlig och samtidigt mjuk röst, lite som Tom Waits men mycket mer sensuell.
Sångare är också två algeriska systrar, Yamina och Nadia Nid El Mourid, med samma tryck som vissa östeuropeiska röster – men utan den nasala, lite gälla klangen. I bandet ingår också Richard Bourreau på violin och kora, Baptiste Brondy på trummor och Kham Meslien på bas. Bland gästartisterna märks Robert Wyatt och Ibrahim Ag Alhabib från Tinariwen.
Låtarna är lite mer experimentellt upplagda den här gången, mer teatraliska, ibland lite i kabaretstil utan att vara käcka. Förutom den vanliga instrumentarsenalen – och den är verkligen blandad! – märks också imzad (berberinstrument) och ett östasiatiskt stråkinstrument. De släpper in influenser från Nordafrika, Östasien, Spanien och här finns också en låt med titeln African dub crossing the fantôms of an opera.
Ska jag välja ett par favoritlåtar blir det den mäktiga Magnétik som väller och gungar fram, Zetwal som är lite sorglig tivolimusik och den mer experimentella Comète algébrique. Texterna är viktiga och poetiska och kan man inte franska går det att gå in på deras webbsida och hämta dem översatta till engelska.

Annonser