Alban Faust

Dela den här recensionen:

Mångsidige riksspelmannen Alban Faust är framför allt känd som säckpipeblåsare och nyckelharpist (och -byggare). Här har han på initiativ av vännen och kollegan Uli Hinderer spelat in femton egna gitarrlåtar, instrumentalstycken i pickingteknik.
Det är rakt och sympatiskt, Alban och hans stålsträngade gitarr. Grundkänslan är att musiken improviserats fram framför någon brasa med motiv hämtade från vardagen, barn, resor, natur.
Jag kan ibland sakna en röst som bär ett meloditema; flera av de här låtarna liksom väntar på den rösten att träda fram. Men här finns också stycken som Song for Ellika, en hyllning till Alban Fausts dotter som bär både melodi och en vacker innerlighet helt utan ord. Eller den fina The D tune, där Faust hittar en ny klang med en sänkt E-sträng.
Mycket bra gör han också plattans enda cover, en tango av Francisco Tarrega.
Alban Faust berättar i en kort text att han återvänt till gitarren, som han spelade mycket som ung, men lämnade efter en olycka i en hyvelmaskin. Instrumentet, förstår vi, har inspirerat Faust till ny musik.