Emile Parisien Quartet

Dela den här recensionen:

Titeln på den unge franske saxofonisten Emile Parisiens tredje skiva med sin kvartett är gäckande. Den retfulla attityden understryks av att omslagsbilden inte visar en hund, utan en läskig katt. Emile Parisiens hermeneutiska provokation speglas också i en booklet-text som visualiserar och tematiserar musiken, både som drama och ett måleri i rörelse.
Visst väcker musiken bilder, men att förstå den som genomförd programmusik ger distans till den musikaliska väven.
Jag föredrar också att se gruppens improvisationer, både individuella och kollektiva, som ett sammanhängande sjok som trotsar semantisering. De musikaliska infallen bryts mot varandra i arabeskartade mönster, där ögonblicket vackert vilar i sin egen, lätt eteriska upphöjdhet. Inte minst Emile Parisiens sopransax ger ett svävande intryck, innan tenoren ger musiken skarpare kontur. Struktur står mot kaos. Så får musiken sin egenart, inte sin betydelse.