August Björn

För tio år sedan råkade pianisten och kompositören August Björn ut för en handskada som såg ut att innebära att han aldrig skulle kunna spela piano igen. Men 2024 var han tillbaka och medverkade som producent, arrangör och pianist på den Grammisbelönade (årets jazz) trioskivan There is no future tillsammans med sångerskan Sara Aldén och basisten Daniel Andersson. Och nu är Björn aktuell med ett debutalbum i eget namn där musiken speglar hans väg tillbaka till musiken och pianospelet.

Albumtiteln (som även kan skrivas kiasm) avser en retorisk figur där strukturer och satsdelar vänds mot varandra – och som här utmynnar i musik som rör sig i cirklar där stämningsläget växlar mellan förtvivlan, drömmar och hopp. Musiken är melodiös och seren så det förslår, och Björns finstämda pianospel knyts sömlöst ihop med Alicia Lázaros ordlösa sång, Jonas Nilssons basspel och Mischa Grinds trummor.

August Björn har skrivit samtliga nio kompositioner på skivan, som inleds med stycket In my end och positivt nog avslutas lite mer hoppfullt med Is my beginning. Starkast intryck på ett album som rör sig i jazzens utmarker ger dock The dance (for Mary & Eliot), en hyllning till Björns förebilder, kulturantropologen Mary Douglas och författaren T S Eliot, tillsammans med det dynamiska stycket Anabasis: part 1. Musik att nå sinnesfrid till.