Khaled

Dela den här recensionen:

Algeriske storstjärnan Khaled är en av raï-musiken allra mest kända. Hans låtar Didi och Aicha har hörts över hela världen, och för trettio trettiofem år sedan var hans namn närmast synonymt med musikstilen för internationella lyssnare.

Nu släpper Khaled sitt första nya album på tio år. Senast det begav sig var 2012 när marockansk-svenske stjärnproducenten RedOne (Lady Gaga, Michael Jackson, One Direction) hjälpte honom med plattan C’est la vie. Då hette gästerna på skivan saker som Pitbull, Mazagan och Marwa. Skivan lär ha sålt i fyra miljoner exemplar.

Efter ett decennium då det bara kommit enstaka singlar och duetter med arabiska och internationella stjärnor kommer så slutligen en självbetitlad skiva. Förberedelserna har tagit flera år, och releasedatumet har flyttats fram åtskilliga gånger.

Khaleds mor gick bort tidigare i år, vilket har angetts som en orsak. Albumet har föregåtts av en ny version av Khaleds gamla debutlåt Trigue Lycée, i samarbete med DJ Snake, som också han har algeriskt påbrå. Den Parisfödde producenten har jobbat med allt från Lady Gaga till Kanye West. Det kan tyckas som en desperat åtgärd att köra just den här låten ett varv i remixmikron. Det är en god version, dock, om än med viss fluffighet. Även skivtiteln och omslagsdesignen, med Khaled i ett frimärke och budskapet ”since 1960” doftar rebranding eller en kombination av sammanfattning och legat.

Skivan innehåller nämnda remix och endast åtta nya originallåtar – varav en kommer i repris. Khaled satsar på att ha gästspel av Santana (inspirerad av hans liknande succeér?), Chico & The Gypsies, Elan Atias, Riffat Sultana, Andy, Sidney Samson och Chawki. En blandad kompott, där Come together (nix, inte Beatles-låten) har latinamerikansk prägel och Elan Atias sjunger om ”from Santiago to LA” Det är just den låten som även repriseras i en ”Arabic version”. Båda versionerna svänger bra.

Riffat Sultana skänker indisk-pakistaniska qawwali- och bhangra-kryddor i Forever love, där en ekande kör som drar förbi som ett regnmoln över låten. Chico & the Gypsies gör Gitano till en svängfest i Gipsy Kings-anda. Så var också Jahloul Chico Bouchikhi en av grundarna till just den framgångsrika gruppen. Raï möter rumba catalana, flamenco och latinopop.

Come tonight är i princip den enda låt där Khaled sjunger ensam. Ja, han har kördamer som hetsar på, så klart. Här är vi nära Eurovision-territorium. I My love tar nederländske producenten Sidney Samson över rodret och skapar en mäktigt malande dansgolvsnötare. Salama so good, som Khaled gör ihop med armenisk-iranska sångaren Andy, släpptes redan 2019 i samband med Earth Day, vilket känns lite gammalt och drar ner albumets fräschör.

Att misslyckas efter ett decenniums albumpaus vore ett hårt slag för en så stor artist som Khaled. Visst lyckas han i stort. Khaled går på knock och satsar mycket på svåremotståndliga rytmer. Khaled har rört sig långt från den ursprungliga raï-estetiken och uppdaterat den, ständigt med hitlistorna i sikte.