Ian Noe

Det finns fog för skepsis när konceptalbum kommer på tal. Som sämst är påfundet ett hemligt men klent vapen som artister tar till för att skänka skenbar stadga till alltför lättviktigt låtmaterial. Som bäst … ja, fan vet. 

Ian Noe, stundtals rätt så briljant countryberättare smäller nu etiketten på ett sexton låtar långt dubbelalbum. Det ska handla om ett countryband som har en enda chans att göra intryck på Nashvilles bolagsmoguler. Det är i princip Eminems Eight mile förflyttad till honkytonken och på det hela taget tämligen ovidkommande.

Storyn framstår mest som ett svepskäl för att få expandera låtlistan, vilket också blir albumets akilleshäl. Ty här gömmer sig ett gäng stycken som hade kunnat bära vilket normalväxt album som helst. När bärkraften är som starkast skriver Noe smäckert melodisäkra och hantverksmässigt oklanderliga musikaliska noveller om det stora lilla livet i Appalacherna och bortom desamma.

Överflödet blir alltjämt för stort för att det riktigt ska hålla över fyra lp-sidor. Den med selektiv hörsel råder bot på bekymret när Ian Noes omdöme inte förmår göra det.