Bulimundo

Dela den här recensionen:

Bandet Bulimundo elektrifierade funaná-musiken, en genre som spred sig på Kap Verde när landet blev självständigt 1975. Innan dess var funaná blott en angelägenhet för befolkningen i ögruppens lantligaste delar. Ja, egentligen blott för människorna på ön Santiago. Myndigheterna gjorde sitt yttersta för att tysta ner funaná-musiken, men Bulimundos ledare Carlos Alberto Martins – mer känd som ”Katchas” – berättade 1986 i en tidningsintervju att denna den mest förtryckta musikstilen utvecklades till den mest dynamiska genren på Kap Verde.
Dylikt kan vi läsa om i den intressanta men ändå tämligen kortfattade omslagstexten i cd-häftet som medföljer skivbolaget Lusafricas färska dubbel-cd-utgåva. Glasasken rymmer Bulimundo och Djâm brancu dja, gruppens två första album som bägge släpptes 1980 och cementerade Bulimundos status på Kap Verde.
Bulimundo moderniserade musiken och tog ut den till massorna. Det var dock först 1979 som gruppen spelade i huvudstaden Praia. 1980 firades femårsjubileet av landets sjävständighet och Bulimundo uppträdde där. Det här var också året då bandet spelade i Holland och Frankrike, och spelade in materialet till de här skivorna i Rotterdam.
”Katchas” lämnade bandet 1986 efter att det börjat skära sig mellan medlemmarna. Tre år senare dog han i en bilolycka. De kvarvarande medlemmarna släppte två album till, 1991 och 1997. Här serveras vi själva startfröet till Kap Verdes nutida musikaliska explosion. Det låter vitalt även 2013.