Eric Bibb & Habib Koité

Dela den här recensionen:

Amerikanske blues- och folkmusikartisten Eric Bibb bodde i sin ungdom i Stockholm, och har återvänt många gånger för att spela och träffa gamla vänner. Häromåret spelade han in en liveplatta i Stockholm. Han har till och med varit sommarpratare i radio. Jag har länge gillat hans nedtonade, nästan blygsamma stil och vet av egen erfarenhet att han är en ödmjuk och trevlig människa.
Efter närmare tjugo plattor och tillräcklig framgång för att kunna leva på musiken fick han idén att söka rötterna. Inte i Stockholm då, utan i Afrika. Nya plattan är ett gemensamt projekt med Habib Koité från en trubadursläkt i Mali. Han sjunger på franska och spelar ett antal stränginstrument, både traditionella sånger och eget material.
Det här att en västerländsk artist åker till Afrika och gör en platta med en lokal storhet är ganska vanligt, och de exempel jag hört har inte varit så lyckade. Musikerna kör sin egen grej var för sig, men möts egentligen aldrig i något gemensamt. Ingen sammansmältning alltså, som väl var tanken och som det brukar marknadsföras.
Men den här plattan är ett lysande undantag. Visserligen bidrar de var för sig med låtar och idéer, men det känns att de verkligen spelar tillsammans. Kanske skapar de inte någon ny fusionsmusik, men de skapar ett trevligt sällskap att umgås i, och en platta att rekommendera varmt.
Extra plus för att de vågar köra Dylans klassiska Blowin’ in the wind – måste finnas tusen versioner redan! Men de gör den väldigt bra, kanske bäst av alla versioner jag hört. Lågmält och utan stora gester. Brothers in Bamako är en platta att trivas med, knappast på dansgolvet men vid vintermörkrets brasa.