Kelly Joe Phelps

Dela den här recensionen:

Det här är precis den medicin jag behöver när höstmörkret äter upp ljuset allt mer. På albumet Brother sinner & the whale bjuder Kelly Joe Phelps på finstämd blues som värmer i kapp med tekopparna och den öppna spisen.
Med sin behagligt jazzgungande röst kan man likna Kelly Joe Phelps vid en manlig Norah Jones. Musiken är en modern form av blues där jazz- och countryinfluenserna är tydliga och melodierna får stort utrymme. Gitarrspelet är skenbart enkelt och sitter som en smäck i hörselgången. Det märks att han har lyssnat på och influerats av gitarrvirtuoser som Leo Kottke och John Fahey.
Det här albumet har ett större djup än hans tidigare skivor och det märks att Kelly Joe Phelps har sökt sig tillbaka till sina rötter. Såväl den avskalade musiken som de andliga texterna vittnar om att han har återvänt till den religiösa uppväxten på den amerikanska landsbygden. Försoningen med det förflutna ger en extra nerv till låtarna.