Bellowhead
Broadside
Skivbolag: NavigatorRecenserad av: Lars Fahlin
Publicerad: 11 dec 2012
Dela den här recensionen:
Bellowhead är numera som ett beprövat varumärke – man vet precis vad man får. Deras fjärde album är heller inget undantag. Broadside följer den etablerade formel som har gjort dem till en av Storbritanniens mest populära liveband. Det är svängiga shantys och sjömanssånger, skillingtryck (vilket också är en av skivans titels betydelser), vilda dryckesvisor och den här gången även en spökhistoria. Plus ett par instrumentala låtar, signerade bandets sångare, Jon Boden.
Arrangemangen är delade mellan Boden och gruppens slagverkare, Pete Flood. Flera arr har det gemensamt att stråksektionen fått en mer framträdande roll, liksom den stämningsskapande stämsången, som imponerar och till och med skakar om med sin envetna, suggestiva monotoni, på The wife of Usher’s well. I övrigt kan man skönja inslag av sextiotalspop och psykedelia, Tom Waits, Bertolt Brecht/Hans Eisler, kammarmusik och, inte oväntat, music hall.
I ett fall har det slagit slint rejält, på den annars dramatiska sången Old Dun Cow, om supande män som är instängda i en brinnande pub. Den filmiskt dramatiska, musikaliska inramningen, börjar lovande och gör sitt bästa, med ett läckert basklarinettriff, Shaft-likande funk och rop om ”Fire!”, men helhetsintrycket slarvas bort när Boden sjunger orden alltför snubblande fort. Ordningen är dock återställd i den efterföljande, storartade och Bellowhead-typiska shantyn Roll the woodpile down.
Andra höjpunkter är romantiska Thousands or more, What’s the life of a man? (Tom Waits och music hall!) och avslutande Go my way, en sammanslagning av en shanty och en sjömanssång till en stark och närmast episk kärlekssång.