Fredy Clue

Fredy Clue är i mina ögon en glad gamäng känd för sitt arbete med en svensk unisexfolkdräkt men även som prisad musiker i diverse grupper med folkmusikalisk inriktning samt starkt engagerad i Göteborgs folkmusikföreningsliv. 

Dags nu för första fullängdsalbumet solo, en relativt meditativ, personlig och aningen spretig samling sånger och låtar som ändå har en tydlig röd tråd i Fredy Clues fina sångröst samt skickligt och luftigt spel på gitarr och nyckelharpa. 

Det hela inleds med en kort stunds andning kompad av fågelkvitter, för att vi ska komma i rätt stämning och det funkar faktiskt ganska bra även för den som aldrig mediterar. Bland eget material, som den begåvade, naturlyriska och jordnära Blåbärsvisan, hittas låtar av Lapp-Nils och Hjort Anders, och Den blomstertid nu kommer serveras i en stilla svängig version. 

En skiva som ger mersmak men då kanske med en mer enhetlig samling visor, eller låtar. Engelskan tycker jag att Fredy Clue kan hålla sig borta från och möjligen även minska mängden trallande/nynnande som det utmärkta nyckelharpsspelet klarar sig bra utan.