Gurf Morlix

Dela den här recensionen:

Gurf Morlix säger själv att han inte gillar country. I alla fall inte den moderna countryn från Nashville. Kanske var det därför han blev vän med Blaze Foley. Den blyge och alkoholiserade musikern som alltid gick sin egen väg och sköts ihjäl innan han hunnit slå igenom.
När Gurf Morlix nu tar sig an hans låtar är det allt annat än ett vackert liv som skildras. Det är smutsigt och struligt. Fattigt på pengar men rikt på alkohol. Han håller sig nära originalet men vågar ofta hålla låtarna dämpade och allvarsamma.
Det hela bär likheter med den gamla sortens folkmusik och är ingen standardcountry som producerats i Nashville. Låtarna varierar, men Clay pigeons sticker ut. Även Small town hero är en suggestiv och nästan obehaglig berättelse som jag ändå vill höra om och om igen.
Gurf Morlix lyfter fram den mytomspunne Blaze Foley och hans musik i ett välförtjänt ljus. Blaze Foley’s 113th Wet Dream är inom sin genre en av höstens bästa skivor.