Julio Montoro

Dela den här recensionen:

Det finns en viss typ av musik som jag verkligen inte vet vad jag ska göra med. Musik som jag, lite lätt oförskämt, undrar vad den ska vara bra för. Bakgrundsmusik för barer jag inte vill vara på.

Kubanske gitarristen och multikonstnären Julio Montoros Black roots trillar tyvärr huvudstupa in i detta fack. För det här är musik där jag verkligen inte förstår vem som ska lyssna, till vem man vänder sig.

Tanken är naturligtvis berömvärd. Här ska det lyftas afrikanska rötter, reggae, son och salsa och det ska skapas gränsöverskridande och självklart svängande ljuvligheter. Dock har varje spår körts genom ett småtrist nittiotalsfilter varvid man har fyllt på med extremt onödiga smooth-saxofoner och daterad all inclusive-produktion. Alla ska med.

I stället för spänning och dynamik serveras vi en jämngrå stuvning bestående av halvsvängiga rytmer, plastiga keyboardslingor, dansanta tillrop och daterat Miami Sound Machine-blås.

Skivans gäster, sångerskan Dayana Botello och kongolesiske gitarristen Papa Noel, gör på inget vis bort sig, men sticker heller inte ut tillräckligt för att lyfta helheten från den alltför såsiga easy listening-känslan.