Amira Kheir

Dela den här recensionen:

Med sitt nya album knyter Amira Kheir an till sina sudanesiska rötter och till sina förfäder. På skivan blandas traditionella sudanesiska sånger med egna låtar. Ett sökande efter rötter där traditionella instrument, bland annat oud, suveränt spelad av Nadir Ramzy, men också slagverk och kora. Men Amira Kheir blandar in flera ingredienser, här hörs drag av ökenblues, funk och jazz och i bandet spelas elgitarr, elbas, piano, syntar och cello. 

Amira Kheirs sång är stark och mjuk på samma gång, hon sjunger med stark inlevelse. Skivan inleds med ett funkigt gitarriff som hon sjunger till och så småningom kommer bas och synt in. Det dröjer två minuter innan trummorna kommer in med ett avslappnat beat. Låtarna byggs ofta upp i olika spänningsskapande sjok, spelat med övertygelse och mycket hjärta från alla medverkande. Nio låtar spelas på 53 välfyllda minuter och varje minut känns betydelsefull i denna musik med djupa rötter till sångerskans sudanesiska och afrikanska ursprung som hon förvandlar till glimmande guld under resans gång.