! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Fri jazz och noise

Mike Pride

Birthing days

Skivbolag: AUM Fidelity/Forsyte
Recenserad av: Timo Kangas
Publicerad: 10 nov 2013

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Trumslagaren och kompositören Mike Pride släpper två skivor samtidigt. Drummer’s corpse är en 33 minuter lång genomkörare som Pride skapade redan 2005. Hans lägenhet hade brunnit ned och med den hans ägodelar, kompositioner och inspelningar. Allt som återstod var aska, ”a drummer’s corpse”.
Efter att ha spelat stycket live och med olika musiker gick Pride slutligen in i studion sent 2012 för att fästa denna brännande tagning. Summa sju trummisar – bland andra Bobby Previte och Tyshawn Sorey – samsas med elektriska gitarrer och orgelframkallade drones. De speciella vokala insatserna icke att förglömma. Som ett skri, beskriver Mike Pride själv stycket. Fri jazz möter intensiv noise, kan tilläggas.
Den 26 minuter långa Some will die animals avrundar cd:n och är ett laddat stycke, det också. Även här såddes det musikaliska fröet av en tragedi. Prides vän Gen Makino – ett välkänt namn inom Tokyos och Osakas noise- och punkkretsar – begick självmord. Ett ganska svårtillgängligt stycke med kontrabas, gitarr, bastrummor, pukor och en nyhetsuppläsning.
Då är Birthing days en betydligt mer lättsmält skiva från denne New York-baserade musiker. Fri improvisation och avantgardistisk rock i en mer chosefri, smidigt fungerande mix. Tio Pride-kompositioner och inte en musiker som är gemensam med syskonskivan. Diametralt olika uttryck och träffytor. Så arbetar en kreativ hjärna med mycket att förmedla.

Annonser