Pete York & Young Friends

Dela den här recensionen:

Hos vissa jazzmusiker finner man ibland en chauvinistisk inställning till andra genrer. Dessa musiker tycks tro att om man kan spela jazz så kan man spela vilken genre som helst – men det omvända är förstås otänkbart. Som gammal blues/r’n’b-trummis från The Spencer Davis Group är Pete York ingen jazzmusiker, men ändå vill han göra en hyllningsplatta till Count Basie. Som alibi har han därför med sig sina ”unga vänner”. Gábor Bolla är den tjugofemårige ungraren som spelar självsäker bluestenor à la Stanley Turrentine; Torsten Goods en 33-årig George Benson-inspirerad gitarrist med en förkärlek för sextondelstrioler; Andi Kissenbeck en organist på 40 plus som – precis som alla andra organister – låter som Jimmy Smith. Lägg till dessa den 71-årige veteranen York och tretton spår av Basie, och vad kan gå fel? Förutom att det blir ganska enformigt är Basiecally speaking ett rätt underhållande album. För man behöver inte vara jazzmusiker för att förstå sig på sväng.