Dona Onete

Dela den här recensionen:

Under sina yrkesverksamma år som lärare och kulturadministratör i den nordöstliga delen av Brasilien skrev Dona Onete hundratals sånger varav tolv stycken får plats på denna hennes andra platta. Med åren kom hon även att bli en musikalisk innovatör då hon utvecklat en egen gren, en stil som hon kallar carimbó chamegado. Det är i grunden carimbó (en av de mest populära folkmusikrytmerna från Amazonastrakten) men kryddat med rytmer från afrikansk slavmusik, karibisk musik (som calypso) och lambada, ”den förbjudna dansen” som den kallades under kolonialtiden.
Det blir personliga texter till mycket dansanta rytmer. Hon sjunger om livet i sin lilla hemstad Igarapé-Miri (i den nordöstliga delstaten Pará), om ung och mogen kärlek, om naturen, och räds inte att ta ställning i samhälleliga frågor (som hbtq-rättigheter).
Mycket slagverk, perkussion, saxofoner och gitarrer. Den mycket vackra Lua Jaci är en slags hyllning till Guamá-floden. Flöjten där är super. På Proposta indecente berikas ljudbilden av en keyboard som man lyckas få att låta som en elorgel. På Sonhos de adolescente sjunger hon nostalgiskt om vad det blev av ungdomens drömmar.
Dona Onete är en av dessa musikaliska primadonnor som är beviset på att musiken inte har någon ålder. Hon debuterade för fem år sedan och nu, vid snart 80 års ålder är det dags för en uppföljare. Det har blivit ett album fyllt av humor och optimism. En mycket fin platta.