Ayom

Dela den här recensionen:

Det här är musik som kommer med värme, glädje, tropisk sol, naturmystik, kulturblandning och en hel del till. Sångerskan Jabu Morales lämnade sitt hemland Brasilien för ett nytt liv i Barcelona, träffade musiker från bland annat Italien, Grekland och Angola och bildade gruppen Ayom. 

Tillsammans skapar de en europeisk afro-brasiliansk musik där melodierna oftast är europeiska och rytmerna afrikanska. Dragspel och slagverk sätter ljudbilden. Morales lättsamma röst bygger privata drömmar om en andlig kärleks-full fri värld fjärran från Bolsonaro, Trumpism och andra hinder. Hon skriver texterna och sjunger på portugiska med inslag av andra, smalare språk.

Portugal och portugisiskan har en central roll för den här musiken, inte bara för att den är inspelad på en vingård utanför Lissabon. En gång fördes ju miljoner svarta slavar via Portugal vidare till Amerika, inte minst till Brasilien som redan hade koloniserats och tvingats på det portugisiska språket. Så kedjan var Afrika-Portugal-Brasilien. Hemska mänskliga öden, men ett fantastiskt flöde för språk och musik. Och här, med Ayom kommer den italienska dragspelaren Alberto Becucci också in i bilden och målar slingor med italiensk färg.

Namnet Ayom är förstås inte taget ur luften bara, det är namn på en helgedom för trummor i den afro-brasilianska naturreligionen orixá. I låten Ayom manifesto sjunger Morales om sin och alla andra kvinnors frihet att bestämma över sitt eget liv. Utmärkta inledningsnumret Exu öppnar med tambor-trumma i ett slags sorgsen psalm. I andra låtar är det förförisk dans och ren och skär glädje. En härlig debutskiva som fyller rummet med tropisk värme.