Sisters of Invention

Dela den här recensionen:

Att denna duo namnger sitt senaste album Aurora ser jag som ett hopp. Ett hopp fyllt med mening, där världen kan te sig en aning turbulent och svårförståelig. Syskonen Malin och Karolina Almgren, Sisters of Invention, är ljuset i mörkret. Samspelet mellan solens energi och jordens mylla. Det är en genialisk pendelrörelse de spelar fram: å ena sidan det lättsamma, å andra sidan det sköra och allvarsamma.

Denna popjazzduo, med impressionistiska drag, har igen gjort ett fantastiskt album. Ett album fullt med välgjorda melodier; arrangemang som både känns igen men också överraskar. Som i låten Blåeld, där Karolinas skuttiga saxofonriff interagerar hur bra som helst med Malins återhållsamma, men svängiga, spel. Hur bra som helst! Eller exempelvis i låten Nattens lugn, där Karolinas sång tar tag i dig med sin luftighet, men samtidigt sjunger fram en längtan om ett litet tidsstopp, så att man hinner med i livet. Ett lugn som behövs i natten. Att fånga det speciella med vardagen. 

Och, det ska sägas med emfas, Karolina Almgrens röst är riktigt härlig att höra. Den har alltid varit bra, men på Aurora har den en härligt lugn och obekymrad klang; trots att vissa textdelar har en viss förstämd innebörd. En röst både skör och stark i samma andetag.

Malin och Karolina Almgren har med sin musik de senaste åren befäst sig som popjazzens mästare. Men, det är inte bara poplåtar i jazztappning (eller vice versa). Vi kan även höra inslag av åttiotalsfusion; nordiska tongångar och ibland nästan ambienta passager som i den fantastiska titellåten. Albumet är helt enkelt bra från första till sista tonen. Ja, förutom syntljudet på Vårkväll då. Lite avigt och snuvigt i en övrigt bra låt. Men det är bara undantaget som bekräftar regeln: Att Aurora är ett förstklassigt album.