The Furrow Collective

Dela den här recensionen:

Det skulle vara enkelt, men samtidigt felaktigt, att kort och gott beskriva The Furrow Collective som Emily Porters trio plus Alasdair Roberts. Både Porter (sång, concertina, banjo, harmonium) och Roberts (sång, gitarr) har gjort sig kända som mogna, personliga singer-songwriters med starka band till traditionen. Men Lucy Farrell (sång, viola, såg) och Rachel Newton (sång, fiol, harpa) – som alltså också bildar trio med Porter – är själva respekterade och eftersökta musiker, vilket de också får visa här. Så i viss mån är Furrow Collective mer än summan av de enskilda delarna.
Till skillnad från Porters och Roberts egna skivor består At our next meeting bara av traditionella sånger. Mörka, kusliga, dystra sånger. Sånger från galgbacken, om förhäxning, obesvarad kärlek, lurendrejeri, om mord och ånger, trolldom, och en gruvkatastrof. Med andra ord, sjungna berättelser; sånger som framhäver rösterna, och där rösterna framhäver historierna.
De fyra sångarna har alla väldigt personliga röster som oftast får flöda i eget majestät, men emellanåt förstärks med harmonistämmor. Arrangemangen är underordnade, sparsmakade, dämpade. Ödsliga. Under premissen less is more. Beslutet är vågat. Minimalistiskt. Ibland nära på experimentellt. Men resultatet är fänglande och gripande. En imponerande debut av en ny grupp.