Tamikrest

Tamikrest stressar inte. Tänkte skriva att detsamma gäller flertalet gitarrbaserade tuaregmusiker och att de själsliga storebröderna i Tinariwen lunkar på i en liknande takt, men det finns ju musiker som Mdou Moctar där ofta tempot skruvas upp i en hisnande fart. 

Jag har sett Tamikrest live och då fick Ousmane Ag Mossa och hans musikkamrater igång ett rivigt sound. I studiomiljö har de ibland varit alltför smöriga även om de kreativt blandat in olika influenser, som musik från Japan, och de har vridit ihop rock och tuaregrytmer på ett lyckat sätt.

Assikel betyder resa och för ny inspiration har de jobbat med Jasper Geluk, som bland annat spelat in Altin Gün i sin analoga studio. Och ljudet är retro utan att fastna i förfluten tid, däremot är jag inte helsåld när de smyger in syntslingor på någon låt, eller laborerar med pedal steel. Inte dåligt men på gränsen till såsigt. 

Annars passar som sagt det lugna tempot Tamikrest, närvaron ökar när det är akustisk gitarr, Ibrahim Ag Alhabib från Tinariwen dyker upp och säger något på tamasheq. Jag sjunker in i det eviga gunget och tänker att det är musik utan gränser.