Portico Quartet

Dela den här recensionen:

Efter en sejour som något slags elektroniskt ambientsynt-trio är Portico åter just en kvartett. Keir Vine är även han tillbaka i Portico Quartet med sitt gamelan-ljudande och wok-liknande instrument hang. Det låter lite steelpan när han spelar och när saxofonisten Jack Wylie blåser smått eteriskt i luren är det hela egentligen inte särskilt jazzigt alls. Snarare skapar Portico Quartet en musikhybrid som lika gärna ekar av Massive Attack som av breakbeats av nästan jungle-karaktär.
Det organiska i Portico Quartets sound samsas med tätt lagrade sjok av ljud. Blås och stråkar möter elektroniska och organiska trummor. Det mänskliga möter det maskinella, men i mycket är det just bruket av hang som ger en egen prägel åt Portico Quartet.
Electronica, jazz, minimalism? Det här är snarare en publik utan genremässiga skygglappar som kan ta detta till sig. Står det plattor med Cinematic Orchestra och Efterklang i skivhyllan kan Art in the age of automation vara något att spana in. För det här är musik som skapar stämningar. Musik som fungerar som en biograf där ditt huvud är maskinrummet, ditt inre den vita duken.