! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Sfärernas musik

Kristoffer Lo

Anomie

Skivbolag: Gigafon
Recenserad av: Leif Carlsson
Publicerad: 19 okt 2013

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Med en tuba, en förstärkare och några pedaler skapar Kristoffer Lo ganska exakt 60 minuter musik i ett enda sjok, och den liknar inte vanligt tubaspel ett spår. De två svärtade bilderna på fodralet antyder ett öde landskap och en eruption, möjligen på jorden. Långsamt långsamt utvecklas musiken, högfrekventa ljud blandas, växlar och överlagras med lågfrekventa. Man skulle gissa på något elektroakustiskt, ett stilla glidande gigantiskt rymdskepp – eller dito undervattensbåt. Efter 25 minuter ljuder något skulle kunna vara en didgeridoo, vinden vinande i ett blåsrör.
Av alla märkliga (och intressanta och nyskapande) musiker kommer jag att tänka på slagverkaren Erik Carlsson och hans skiva The bird and the giant. Lika men annorlunda. Hans musik mer abstrakt, inte sångbaserad. Hos Lo finns en sångform dold, en melodilinje och ett enkelt dramatiskt förlopp. Intensiteten ökar gradvis för att sedan avklinga. Det är klangernas detaljer, själva kvaliteten på ögonblickets ringande ljudbild han har gemensamt med Erik Carlsson.
Ett annat timslångt stycke som dyker upp ur minnet är Connecting the cross med Guds söner och cellisten Amit Sen. Skillnader även här. Lo inbjuder lyssnaren till andra upplevelser än det konfronterande och krävande reningsbadet. Mer som Stanley Kubriks filmepos 2001 – Ett rymdäventyr (eller mötet med jättebläckfisken i Jules Vernes En världsomsegling under havet) för första gången. Fascinerande.

Annonser