Ulrika Bergdahl

Dela den här recensionen:

Ulrika Bergdahl har tidigare släppt en uppmärksammad singel, How I am, och återkommer nu med sin första fullängdare, med en mångtydig titel om att slå i marken. Kanske titeln syftar på innehållet i sångerna, som genomgående handlar om svåra, ibland hopplösa relationer, separationer, obesvarad kärlek, sorg och saknad. Musikaliskt är detta en mycket välgjord skiva, proffsigt spelad, med genomarbetade arrangemang och goda kompositioner. Inte så varierat stilmässigt, men hög av kvalitet. Ingen information finns om musiker och arrangör, kanske Ulrika Bergdahl, som tydligen är multiinstrumentalist, gjort alltihop själv?
Problemet jag upplever med denna skiva är spliten mellan det röstmässiga och instrumentala uttrycket, i relation till de tunga, ibland närmast depressivt färgade texterna. Musiken är ibland countrypoppigt hurtig och svängig, när texten beskriver stillastående och förtvivlan. Samma sak med röstuttrycket, det fattas svärta, samstämmighet mellan röst och textinnehåll. Men om man inte bryr sig om känslomässig konsekvens, och inte lyssnar så mycket på texterna, är detta en superplatta, här finns mycket kunskap, talang, och utvecklingsmöjligheter.