Unelma

Dela den här recensionen:

Niina Palm Kujansuu har tagit sitt mellannamn Unelma (finska för dröm) som artistnamn. Innan denna aktuella mini-cd har hon gett ut tre skivor till, både ensam och med lite större band. På Än finns det tid sjunger hon sju sånger som handlar om vardagens glädje och förtret på påtagligt rak prosa med textrader som ”inne på ena toan, den längst in, den som också numera har myntlås och skarp belysning, där fanns Jackie en kväll i april för att svälja sin gråt”.
Förutom lite hjälp på bas och elgitarr spelar Unelma det mesta själv. Hon kallar själv sin stil folkprogg, och det känns adekvat. Avslutande Katjas tredje sång känns mycket folkvisa och Råttan gisslar slapp miljöförstöring. Men jag hoppas hon spolat den hon sjunger om i låten som heter Göteborg – om det inte är själva staden hon menar.