Esp

Dela den här recensionen:

”Det kanske låter konstigt, men vi har experimenterat en del med att ha olika harmoniska och rytmiska överlagringar i musiken vi spelar”, uppger gruppen Esp i sin pressrelease. För vem som helst som studerat jazz på folk- eller musikhögskola låter det inte konstigt alls. Det är precis vad man sysslar med där. Men Esps lite blåögda kommentar speglar också musiken på albumet. Pianist Arne Torvik sysselsätter sig med att utforska konceptet harmoniska överlagringar. Gitarrist Espen Jörgensen Bjarnar har övat kromatik och symmetrisk sextonskala. Basist Dan Peter Sundland har upptäckt att man kan bygga ett stycke enbart på en massa konstiga ackord i olika tonarter, i hela ”toogredve” (32) takter. Men allt är inte ur skolboken. På spåret Messi piskar trummis Tomas Järmyr upp ett bra sväng, med ett punkigt groove i samma taktart som Lionel Messis lagnummer. Ambiguous play rymmer alltså ansatser till bra jazz, men lider dessvärre av en del barnsjukdomar.