Mary Halvorson

Dela den här recensionen:

Konsumentupplysning: Amaryllis och Belladonna finns som varsin enkel-cd men också som en gemensam dubbel-lp. Oavsett hör de ihop, de bör avlyssnas efter varann. Musiken spelades in under två dagar med tre ensembler, både lika och olika, som spelar vidare från de tidigare inspelningarna. Musiken växer, förändras och kommenterar sig själv.

Amerikanskan Mary Halvorson kan vara den mest spännande av alla – de börjar bli många nu – nutida jazzgitarrister. Om jazz är rätt ord och genre. Jag noterar när jag lyssnar: jazz, ambient, avantgarde, rock, klassisk musik … Ingen aning var ena genren slutar och nästa börjar. I Halvorsons instrumentalmusik får många genrer plats, inte bredvid utan i varann. Samtidigt.

Mary Halvorson komponerade och arrangerade all musik till Amaryllis och Belladonna. Eller vägledde, ett bättre ord. Särskilt musikerna i den inledande ensemblen (trumpet, saxofon, bas, trummor, vibrafon) låter rätt frisläppta. Hennes elgitarr håller sig i bakgrunden medan trombonisten Jacob Garchik spelar i centrum. Till och med Patricia Brennans vibrafon hörs mer än gitarren. I mitt favoritspår, Anesthesia, spelar först alla instrument i nån slags unison kakafoni, innan trombonen tar ton och börjar friform-muttra.

Efter tre Amaryllis-spår får denna första ensemble träffa The Mivos Quartet, alltså en stråkkvartett. Vilken match och utmaning: trycket ökar. Hoodwink är favoritspåret med dubbelensemblen: avantgardejazz möter experimentell konstmusik. Därefter fick blåsarna med flera lämna studion.

På Belladonna spelar Halvorson vidare med enbart Mivos Quartet. Ännu mer spännande, ja, faktiskt ännu tuffare, rockigt och avantgardistiskt. Violinisterna drar med stråke och knäpper med fingrar, gitarrens elektriska toner sticker in och upp mellan fioltonerna. Moonburn är kaotiskt vacker konstmusik. Titelspåret Belladonna blir avantgarderock och friformnoise med stråkkvartett. Fast samtidigt – sammanhållet och övervakat av Mary Halvorson.

Oj, så fint och oj, så fräckt – som i spräck – hon spelar på elgitarren! En musikalisk chock och ett reningsbad. Wow!