Avishai Cohen

Dela den här recensionen:

Avishai Cohen är en av de mest inflytelserika jazzmusikerna av i dag med sina lite poppiga melodier, tunga beats och rena klanger. Efter duoskivan Duende – tillsammans med 25-åriga Nitai Hershkovits på piano – är Cohen nu tillbaka med ett nytt album och med en ny och mer omfattande ensemble: pianotrio plus stråkkvartett (där den ena violinen ersatts med ytterligare en viola) plus oboe och engelskt horn.
På Almah vill Cohen föra samman jazzen med den klassiska musiken. Skivan inleds med låten Overture ”Noam” Op 1, tillägnad en yngre kusin som dog i en olycka medan han tjänstgjorde i den israeliska armén. Det är ett vackert stycke i klassisk anda.
Det är många nya och intressanta musiker i dag som arbetar med att försöka förena jazzens frihet och improvisation med den klassiska musikens klarhet och struktur. Men medan vissa väljer ett väldigt brett sound för att kunna inrymma båda traditionerna verkar Avishai Cohen mer luta åt en poppig version av båda två. Jazz och klassisk musik för den som vanligtvis kanske inte tycker om varken det ena eller det andra.
Och det är väl inget fel med det; det är behagligt och fint att lyssna på. Förutom de mer klassiska inslagen innehåller skivan självklart också några låtar som låter som den Avishai Cohen vi är vana vid, full av melodi och rytm.