Skenet

Dela den här recensionen:

Instrumental folkrock är en genre som i mitt tycke har alldeles för få utövare i Sverige, men under de senaste åren har Skenet börjat göra sig ett namn med festivalspelningar både i Sverige och utomlands.
Den Bollnäsbaserade kvartetten har inte riktigt tyngden eller röjet hos giganterna Hoven Droven utan har i stället mejslat ut ett eget sound där klaviaturer ges stor plats. På skivan förekommer orgel, moog, Rhodespiano och till och med en mellotron. Detta ger en riktigt ljuvlig sjuttiotalskänsla, och arret av den traditionella låten Remmen, där fiol och elgitarr tar melodin över ett tungt beat och en skön orgelmatta, är nog inte så lite Kebnekajse-inspirerat.
De flesta av bandets låtar är komponerade av Lena Jonsson, vars fiol för det allra mesta är det melodibärande instrumentet. Staffan Jonssons gitarrer, Johan Mörks elbas och Niklas Bertilssons trumset utgör dock i högsta grad lika viktiga komponenter i Skenets musik, och arrangemangen är oerhört detaljerade och varierade.
Sex gästmusiker medverkar på Allting rullar och av dem måste särskilt Nikolaj Busk nämnas, som bidrar med klaviaturer i inte mindre än sex av de tio låtarna. Många av spåren är riktiga hjärnplåster, som exempelvis schottisen Groundhog, och allt som oftast svänger det rejält.
Skenets debutalbum är extremt genomarbetat och gruppen har en sällsynt egen, nyskapande stil, och framför allt har de utmärkta låtar. De kanske allra främsta är plattans kortaste spår Hippe, där fiolmelodin bryts av med ett svängigt saxofonriff och en fet orgel, samt den läckert gungiga Percival där Rhodesklangerna förgyller.
Sammantaget en alldeles strålande skiva som rekommenderas varmt!