Alberto Pinton

Jonas Kullhammars envetna, entusiastiska skivbolagsprojekt Moserobie firar 25 år. Under detta kvartssekel har Moserobie hunnit släppa över 140 album. Som en del i firandet släpps denna sprillans nya inspelning med Alberto Pinton, som faktiskt var den första artisten på labeln efter Kullhammars två egna plattor. Detta är också den första med Pinton som släpps i vinylformatet.

Bohuslän Big Band-medlemmen Alberto Pinton är en italienare från Marghera – en stadsdel i Venedigs kommun – som efter studier i USA flyttade till Sverige för 41 år sedan. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess, och Pinton är numera en eftertraktad jazzmusiker i allehanda sammanhang. Bland annat har han spelat med Kenny Wheeler, John Surman, Joe Lovano, Steve Swallow, Carla Bley, Bob Brookmeyer, Norma Winstone, Georg Riedel, Lina Nyberg – listan skulle kunna göras lika lång som den här recensionens totala utrymme. Pinton har också haft hand om utbildningar på Kungliga Musikhögskolan.

På nya, egna skivan Allt större klarhet trakterar Pinton barytonsaxofon, olika kontra-alt-klarinetter och dessutom alt- och basflöjter. Fullt blås; jag fick hämta andan bara av att skriva ned föregående.

Alberto Pinton visar här upp sig i all sin prakt, både som kompositör (med helt nya låtar för ändamålet) och improvisatör. Han visar också på en enorm variationsrikedom i sitt uttryck. Med sig har han sin senaste gruppkonstellation, med några riktiga tungviktare i pianisten Alexander Zethson, kontrabasisten Vilhelm Bromander och trumslagaren Konrad Agnas. Det där med pianist i en Pinton-grupp är något av en premiär. Och det låter fantastiskt bra!

De fyra herrarna finner varandra i samspelet, som om de aldrig gjort något annat. Dynamiskt och med utrymme för musikernas egna inpass. Grattis Alberto Pinton och grattis Moserobie till ett mer än värdigt firande.