Kristoffer Kabell

Dela den här recensionen:

Kristoffer Kabell (från Driftwood Company), som solodebuterar med plattan Allt i allt, lever enligt pressreleasen i kollektiv långt från ”stadens myller och tidens stress” – och det märks. Musikaliskt är detta en angenäm, ostressig platta med mjuk och inbjudande akustisk ljudbild och fina melodier. Men texterna avslöjar ens egen inre cyniker i högre grad än man skulle önska. Visst, det handlar om i grunden sympatiska teman: kärlek till naturen, tillvarons högre mening, att vara ett med allt och att kanalisera själva existensen. Men när dessa staplas på hög, i låt efter låt, blir det övermäktigt. I stället för att uttrycka ett välbehövligt alternativ till samtidens tillväxthet, blir plattan i stället ett slags manifest för en självvald livsstil, motiverande för de invigda, exkluderande för övriga – vilket jag inte tror var avsikten, tvärtom.
Undantaget är låten Själv under solen. När de jordisk-kosmiska perspektiven överges och Kabell i stället skriver om/till ett ensamt flyktingbarn, drabbar plötsligt den stillsamma låten som ett hugg i hjärtat. Här bjuds man som lyssnare in att ta vid för att bidra till en bättre värld och den inre cynikern fick inte sista ordet, trots allt.