Skivrecension

All my friends
Röststarkt Lira Gillar

Aoife O’Donovan

All my friends

Skivbolag: Yep Roc Records
Format: CD/LP/DL släpps 22 mars
Recenserad av: Ulf Johanson
Publicerad: 23 feb 2024

Dela den här recensionen:

Den amerikanska konstitutionens nittonde tillägg från 1920 föreskriver kvinnlig rösträtt. Ungefär så här: ”Rätten för medborgare i Förenta Staterna att rösta skall inte förvägras någon eller inskränkas med hänsyn till kön.”

Etthundra år efter att dokumentet ratificerades efter en hård kamp av främst den tidiga amerikanska kvinnorörelsens suffragetter, har sångerskan och låtskrivaren Aoife O’Donovan låtit sig inspireras av det nittonde tillägget och kvinnorna som tog striden. Främst Carrie Chapman Catt, vars liv, brev och tal löper som en röd tråd genom den här skivans nio spår. Eller åtta.

O’Donovan har skrivit samtliga förutom The lonesome death of Hattie Carroll, Bob Dylans rasande ballad om hur en plantageägare slår ihjäl en svart servitris 1963 och som här fungerar som ett slags epilog.

Grundbudskapet är: Medborgare – använd din röst! Vårda demokratin! Men hon funderar en hel del över demokratins innebörd.

Det är en samling starka sånger, något av det bästa O’Donovan skrivit, och överraskande ambitiöst och väl orkestrerade och arrangerade, med orkester, kör, blås och förstås den obligatoriska folkmusikaliska uppsättningen av banjo, mandolin (fantastiskt fint spelad av Sierra Hull), lap steel och annat. Maken Eric Jacobsen dirigerar orkestern.

Efter det tematiskt övergripande titelspåret citerar O’Donovan i Crisis Carrie Chapman Catt ur ett tal från 1916 och slås av hur många som faktiskt kämpade mot kvinnlig rösträtt. Hon drar paralleller till dagens amerikanska politik och demokratins motvind.

I War measure presenterar O’Donovan en av rösträttskämparnas bästa lierade, den amerikanske presidenten Woodrow Wilson, och i Someone to follow fördjupar hon bilden av den belästa, stridbara och övertygande Chapman Catt.

Den avslutande Dylan-tolkningen saknar Bobs opolerade direkthet men i O’Donovans röst finns i stället en mjuk vrede, hennes ärende är lika angeläget. Anmärkningsvärt orkesterarrangemang ligger bakom den akustiska gitarren medan en avlägsen blåsorkester tågar förbi på gatan under fanor och talkörsparoller.

Grammy-vinnaren Aoife (eef-ah) O’Donovan, från Newton, Massachusetts, nära Boston, nu boende i Florida, spelar akustiska och elektriska gitarrer, piano och Rhodes på den här skivan. Hon ingår också i grupperna I’m with her (med Sara Watkins och Sarah Jarosz) och strängbaserade Crooked Still.

OBS: skivan släpps 22 mars.


Fler recensioner

Annonser