Samba Touré

Dela den här recensionen:

Tredje albumet från den malinesiska artisten Samba Touré tar sitt namn från songhai-språkets ord för fara eller risk. En mer passande titel kunde albumet knappast ha fått. Situationen i Samba Tourés hemland är ju minst sagt explosiv och kaotisk. Inte att undra på att tonen i musiken är ödesmättad, på sin vakt, närmast nattligt mörk. Högt där uppe på himlavalvet skiner stjärnorna, hoppet om framtiden. Här nere strävar människorna på.
Norra Mali skakar av oroligheter, men musiken och stämningarna Samba Touré skapar på Albala är mer molande. Det finns hela tiden ett bett där, en råhet, en barsk biton. Ett underliggande hot ruvar precis under ytan.
Samba Tourés elgitarr rispar revor i natten. Han sjunger om tjuvar, mördare, våldtäktsmän, om rika versus fattiga. I det tämligen avskalade kompet finns trotjänarna Djimé Sissoko på ngoni och Madou Sanogo på congas och djembe.
Skivan gästas också av sångerskan Aminata Wassidje Traoré och soku-spelaren Zoumana Tereta som trakterar den lokala, ensträngande fiolen. På gitarr och keyboards finner vi Hugo Race, känd från Nick Cave & The Bad Seeds och numera i Dirtmusic som också spelar in sin musik i Mali.
Förutom tre soloalbum är Samba Touré allra mest känd för sitt samarbete med Ali Farka Touré. Albala kan vara verket som lyfter upp Samba Touré själv på en högre internationell nivå. Kan Tinariwen kan väl Samba Touré?