Sofia Jannok

Dela den här recensionen:

Ena foten djupt stadgad i sitt samiska arv, den andra i popmusiken plus ett bitvis mycket allvarligt textinnehåll ur ett samiskt urfolksperspektiv. Så låter musiken på Sofia Jannoks tredje album.
De tidigare jazzinfluenserna lyser med sin frånvaro. Det är lätta, luftiga melodier, både i dur och moll. Ofta medryckande poptakter till Jannoks sprudlande jojk som lever sitt eget liv. I flera låtar talar Sofia Jannok ut om tunga saker, de historiska oförrätter mot samer svenska staten gjort sig skyldig till under århundraden: mätning av skallar, tvångsförflyttningar, exploatering av land och jord.
Stigmatisering av en hel folkgrupp har gjort att många samer tappat eller aldrig ens fått lära sig sitt eget språk. Och det sorgliga är att kolonisationen ingalunda är över utan pågår till exempel med gruvbolagen som breder ut sig rakt över samernas land i norr.
Det atmosfäriska, meditativa ljudlandskapet för tankarna till den kargt magnifika nordiska naturen, dess oändlighet och obönhörliga kraft (hör öppningsspåret Gos don ledjet – lonely voyage) samt titellåten Áhpi – Wide as Oceans!).
Ibland blir bildspråket helt förträffligt, som i låten Jávrrit juiget  (Revolution of the lake) som handlar om islossning på våren, vilket Jannok beskriver som sjöns revolution då vattnet släpps fri under den tunga ismassan.
Spåret Golmma almmi baján (Thunder of three heavens) är en duett med indiepopartisten Kristian Anttila. Ett lika vackert som viktigt album av en av våra största artister.