Dela den här recensionen:

Africa Express är en ideell organisation baserad i Storbritannien, vars kollektiva samarbetsprocess når nya nivåer när de två decennier in i sin bana presenterar ett album tillkommet i samband med Bahidorá Festival i Mexiko. Bahidorá har fått ge namn åt en späckad dubbel-cd, med så många medverkande artister att jag hisnar.

Maliska sångfågeln Fatoumata Diawara figurerar på samma skiva som multiinstrumentalisten och singer-songwritern Joan As Police Woman (eller Joan Wasser) från USA. St Lucia-artisten Poté samsas med Nick Zinner från det strax efter millennieskiftet så heta New York-bandet Yeah Yeah Yeahs.

Här finns algeriska tuareg-gruppen Imarhan sida vid sida med Bonobo, som egentligen heter Simon Green och är en brittisk musiker, producent och dj med bas i Los Angeles. Sydafrikanska, futuristiska ghettofunk-damen Moonchild Sanelly, nyss på Way Out West. Jupiter & Okwess från den osande gatumusikscenen i Kinshasa. Brittiska indierockbandet Django Django och – såklart – Damon Albarn från Blur och Gorillaz. Han är ju en av de ständiga konstanterna i det projekt som fått samlingsnamnet Africa Express.

Mexiko är självfallet rikt representerat, i form av namn som Mare Advertencia, Luisa Almaguer, La Bruja de Texcoco, Mexican Institute of Sound och Eme Malafe. Men Alansito Vega är inte den bortgångna synt-punk-pionjären Alan Vega från legendariska New York-provokatörerna Suicide, som somliga skribenter fått det till.

Trots att det är en annan Vega så möts här traditioner och elektronisk framtid om vartannat. Latinpop i möte med traditionell afrikansk musik. Reggaeton och hiphop som sängkamrat med diverse mexikanska musikformer. Psykedelisk bolero? Japp.

Hör låtar som Seya, där London-baserade kollektivet Onipa gör gemensam sak med ovan nämnda Fatoumata Diawara i en skönt pådrivande polyrytmisk, paraplyfuktig afro-house-sak. Och här finns en humoristisk mexikansk chilango-version av The Smiths 1980-talsdänga Panic (”Hang the dj”, om ni minns …)

Det är ett sånt där projekt där det inte skulle förvånat mig om Manu Chao plötsligt dök upp.

Allt det här borde sluta i något extremt spretigt, och visst, dubbelmackan Bahidóra är mycket varierad i smaker och tuggmotstånd, men det hela sprudlar av liv och rörelse och samarbetets inneboende energier.