Kronos Quartet

Dela den här recensionen:

Kronos Quartet (bildad 1973) firar sitt dryga 40-årsjubileum med att bland annat ge ut ett samlingsalbum som dokumenterar kvartettens musikaliska nyfikenhet. Från starten har amerikanska Kronos varit en stråkkvartett till instrumenten men sällan eller aldrig till repertoaren. Ibland har instrumenten bytts ut eller utökats och även använts på oortodoxa sätt. Som när grundaren David Harrington i samlingens andraspår – Blind Willie Johnsons bluesgospel Dark was the night, Cold was the ground – satt gitarrsträngar på violinen och en glidande bottleneck på ett finger.
Samlingen inleds med melodin Tusen tankar, som Kronos lärde sig av Triakel. Sen följer rapporter från resorna i musikvärlden. La sidounak sayyada är en stråkkvartettversion av Omar Souleymans syriska dansmusik. I vietnamesiska Lu’u Thuy Tru’ong medverkar Vân-Ánh Vanessa Võ på dàn tranh (cittra) och Wu Man spelar pipa (luta) i kinesiska The round sun and crescent moon in the sky. En rebetika, Smyrneiko minore, hämtades från greker som kom till New York kring sekelskiftet 1900. Än mer världsmusikaliskt spännande låter Cry of a lady, som Terry Riley komponerade för Kronos och de speciella kvinnliga rösterna i Le Mystère de Voix Bulgares.
Så här kan jag fortsätta, räkna upp och referera spår efter spår. Visst hade jag velat ha några andra låtar på samlingen (som tolkningar av Thelonious Monk och Jimi Hendrix) men vadå, var och en som följt Kronos från starten kan säkert sätta ihop sin egen personliga 40-årssamling.
Oavsett är detta en fin samling för att ihågkomma och hylla en av de viktigaste och främsta musikgrupperna – alla kategorier – i modern tid, som det heter. Det går inte att överskatta den betydelse som Kronos Quartet haft för att skapa jämlikhet inom musiken och därmed bland människor. När Kronos spelar befinner sig västerländsk konstmusik på exakt samma nivå, varken högre eller lägre, än musik från jordens alla hörn.